jag flyttar från denna hålan...
Det kan vara på sin plats med ett inlägg
Tyvärr har jag inte så mycket att gnälla på just nu, mer än en innebrännare som lyckats sätta sig i örat. Åtminstone känns det som en innebrännare. Kan vara ett blåmärke av något slag men vafan, så ofta stoppar jag inte saker i öronen och jag har inget minne av att jag stoppat något där speciellt hårt den senaste tiden. Innebrännare eller inte – störigt är det.
Nu ska jag hälsa på Melvin i Kristianstad. Men är hemma igen i kväll – Tomorrow, SMÅLANDS! Be there or be fyrkantig...
irriterat, men mest besviken...
Åh ,jag är verkligen tröt på alla jävla skit mail som jag får. Ett tips till dig som känner dig träffad, SLUTA. Fast det är klart de som skickar bryr väl sig knappas om att läsa min blogg… Nej det räcker ju att MAIL BOMBA!!!!! Jag ber om ursäkt men jag är verkligen trött på skiten nu! Jag vill inte ha kedjebrev eller andra skitmail där det står att man ”måste” skicka vidare till andra.
Tänk om du bara skickat ett hej, hur är det!`?! iställer för ett… ”livet… bla bla bla blabla… röv och sånt”…
Nu är jag bara arg! Och ledsen… inte för kedjebrev utan för att livet är som det är... och för att jag är trött och vill sova!
Godnatt för helvete!
Ett försök i att se det positiva
Jag funderar på om det ska bli ett genomgående tema, här i bloggen, att spy galla över diverse personer, fenomen och situationer. Kanske en ”veckans galla” där jag vräker ur mig ut all ilska mer, eller mindre välriktad. Kanske de skulle varvas med mer lättsamma ämnen för att jämna ut och inte låta ångestnivån ta död på den lilla nyfikenheten som mina kära men ack så få läsare har.
Jag får jobba vidare på nästa agg inlägg och till dess – fokus på något riktigt positivt och fint. ALLA FUCKING JÄVLA HJÄRTANSDAG!!! Det är väl fint, en dag där vi visar uppskattning till dem vi älskar och är glada att ha i våra liv. Men det är ju inte så det är. Det blir så jävla hajpat och stora förväntningar föds, för stora förväntningar. Det skapar problem för killar och tjejer som i vanliga fall är värdelösa på att uppvakta och slutar i att vi köper presenter och blommor till varandra eller spenderar en timme i kortbutiken för att hitta det där perfekta kortet… Men missar det som är det fina med en dag där vi tar hand om varandra, kramas och säger att vi tycker om varandra.
FAN, på grund av all denna jävla Valentin-hajpen så skäms jag alltid när jag säger att jag gillar den 14 feb… och får alltid förklara mig. Jag vill inte vara en sån tjej som gillar alla hjärtansdag och allt skit som kommer i den stereotypen…
Jag vill inte ha choklad och stora gester, det räcker med blommor ;) och en kram!
Med tanke på ett tidigare inlägg...
Jag hittade denna artikel och en tanke som gnagt mig länge kom upp igen. Hanna Fridén skriver om hur vi tjejer borde i större grad reagera, anmäla och säga ifrån till killar som tafsar eller fäller sexistiska och sexuella kommentarer. Jag är helt med på noterna om att vi måste säga ifrån. Även om jag aldrig varit med om att bli indragen på en toalett och har blivit tafsad på kan jag komma ihåg flera incidenter där jag varit illa tillmods och där jag egentligen skulle vilja säga NEJ, DRA ÅT HELVETE DITT JÄVLA PERVO, men istället har en röst i mott huvud sagt; var snäll och trevlig, och det enda jag får ur mig är tack men nej tack. Detta hjälper såklart inte så jag försöker med; jag har pojkvän, ett standard svar som också gör mig rasande att jag måste ta till, eftersom det inte räcker med att jag inte vill ligga med honom jag måste då ligga med någon annan… Men detta hjälper såklart inte de heller eftersom personen i fråga har NADA respekt för mig så varför skulle han ha det för en presumtiv pojkvän, som han dessutom aldrig kommer att träffa?
Men det som jag undrar är vart går gränsen? Går den vid att bli indragen på toa och tafsad på eller vid en hand på rumpan eller går den redan vid en hand som inte släpps och att inte komma undan eller bli lämnad ifred när man säger ”Nej du får inte mitt nummer’” utan att skrika? Jag tycker inte att det ska krävas att man skriker eller puttar bort.
Jävla skit internet...
Jag är helt och fullt för polygami
Trötthet...
Suck, jag är helt slut – två dagar uppe kl 6.00 tar fan kål på mig. Jag är svag! Dessutom har jag känt av min hals och luftrör idag… Om jag blir sjuk så går jag under. Det kan ju vara en överdrift, men i alla fall blir jag ledsen och det passar inte in i mitt schema. Mina kommande helger är planerade in i minsta detalj, allt från mysiga filmkvällar till middagar med vänner, utekvällar, sminkkurs med kusin till…, ja du hajjar. SPEX också!! Idag bokade jag och Cathrine datum för vår räkskiva alternativt grill fest för mestadels klasskamrater. Det blev i april, det var den fösta helgen vi hittade som vi båda var lediga.
Jag somnade idag efter att jag släpat mig hem från en session på biblioteket som även den innefattade sömn… en power nap över kurslitteraturen. Förutom muskelryckningar var den ganska givande och jag piggnade till för tillfället. Nu sitter jag istället framför datorn och tv (satsar på fyrkantiga ögon till jul) och tuggar frenetiskt på tre melonformade tuggummi. Det vill säga resterna från vår godisorgie i söndags, som inte blev så mycket mer orgie än att dregla loss inne på videomix för att sen inte orka äta det efter tryckt i oss fläskfilé hos mamma och pappa. Jag hoppas att detta inte innebär att jag inte sover något i natt!
Borde göra min redo och packa väskan till i morgon, jag och Louise i min klass ska göra en bytesaffär. En skjorta som jag handlar på Humana mot en cykelsadel som hon inte använder (min rumpa tackar ödmjukast!).
Sex and the city pockar på min uppmärksamhet… god natt!
Varning för kommande inslag...
Vaknade nyss.. ed en instinktiv tanke att jag måste blogga. FY FAN, gårdagen! Jag varnar känsliga läsare för eventuella svordomar som jag kommer använda frekvent.
Det är så jävla tråkigt när, vara hemma i Kristianstad en helg, folk måste påminna en varför det är så skönt att INTE bo där… Plats: RnB golvet på Grand. Händelse: Vi får inte dansa ifred, Det kommer fram en kille till mig på dansgolvet, han tar mig i handen och drar bort mg till en soffa längre bort där han ska prata… Jag ville inte prata men jag vill inte vara otrevlig då jag svarade artigt, ”jag heter Linda och nej jag bor inte här” (Tacka fan för det!!). Så killen fortsätter undertiden säger jag artigt att jag vill gå bort till mina kompisar. Det enda jävla anledningen jag är här, är för att dansa… inte prata med ”dig”. Och säg nu inte att du tänker jävla brud, otrevlig och uppskattar inte lite uppvaktning, det gör jag men inte med ”våld” dvs att man tvingas till det. Vid det hr laget undrar jag om jag har en tröja på mig där det står när jag säger ”Ja, då menar jag NEJ!!”
Så, jag lyckas övertala killen att släppa min hand. Bra, tänkte jag, jag är någorlunda fri. ICKE!! Idioten kommer tillbaka. Men innan jag berättar mer, innan denna händelse (berättade min kompis i efterhand) så hade hans kompis gått fram till min kompis och sagt något i stil med ”min kompis gillar din rumpa” jaha, sa min kompis… sen ska killen typ ”ska du inte tacka honom? ” HALLÅ!!! NEJ!! Ibland undrar man ju om folk genom gått en lobotomering innan de gick ut..!
Kvällen fortskrider, precis innan stängning fick vi fly dansgolvet för det gick inte längre att stå ut. Vi gick ner på slager-golvet. Vad händer jo, dem följer efter… för i vår naiva lilla värld trodde vi att de inte kunde gå utanför RnB golvet, då skulle de gå upp i rök, á la häx-stil (när de får vatten på sig). Men de var inte häxor och de gick inte upp i rök, FAN!! Så killen kommer fram till mig igen, suck - jag var så trött på honom här. ”But Lind I want to now you!” Jaha, jag vill inte känna dig ”But why, can i get your number…?” Nej, varför då? Jag vill ju inte känna dig…! Min hjärna skrek; FATTA det för helvete!! I ren och skär panik vänder jag mig till en annan kille som lullar (obs, han lullar, jag upptäcker det senare) bakom mig. Jag vänder mig om och säger dansa med mig (för fan...). Var var min kompis här? Jo, hon var ockuperad av en annan kille som drev samma approach ungefär.. Den nya killen då, min räddare i nöden, visar sig vara skitpackad/alternativt hög på något för det gick inte att få ur ett vettigt ord ur honom, han sken upp som en sol när han blev ”utvald av mig”… Så han lämnade jag åt sitt öde, tills, förståss, han dök upp bakom mig och la armarna om min midja och slet ner mig på golvet. Jag satt på honom… medan han sprattlade som en skalbagge på golvet.
Dessutom luktade det skitmycket fis hela kvällen…
Ps! Frida kom på ett bra sätt att dissa folk som påpekar att du luktar vitlök:
- Har du ätigt vitlök?
- Ja. Vadå?
- Nej du luktar vitlök, men det gör inget…
Your cue:
- Har du ätit bajs?
- Eh,va?
Nähä, du lukar skit! Men det gör inget…Effektivitet
Jag är helt ovetandes om vad som hänt, vaknade relativt sent, vissa skulle säga att det är skrämmande sent, men för mig har det blivit vardag (9.30). Om det är bra eller inte kan diskuteras men huvudsaken tycker jag är att det som ska bli gjort blir det.
Idag verkar vara en riktigt effektiv dag, jag kommer på mig själv med att tänka i förhand, plocka undan efter mig och jag studsar ur dörren för att fixa med tvätten. Kan det vara vädret? Snön är borta och även om solen skiner med sin frånvaro så vet jag att den finns där någonstans bakom dimman.
!/&€%#”)?!!
Suck… min nattsömn från förra natten spökar. Man mår som man förtjänar och man sover som man förtjänar. För det mesta i alla fall… Sysselsatte mig med att läsa kurslitteratur men det hjälpte inte. Lustigt nog eftersom det alltid har en insomnande effekt på dagtid. Däremot hittade jag ett citat som jag gillade:
”Blickar som möts föder märkliga förbindelser.
Ingen kunde tänka fritt om hans ögon inte kunde frigöra sig från denne andres ögon som följer dem.
Så snart blickarna fångar varandra, är man inte längre riktigt två, och det är svårt att förbli ensam” – Paul Valéry
Varför jag föll för det kan jag inte förklara. Citatet användes i en bok som handlar om hur vi människor är meningssökande människor och att våra hjärnor ständigt strävar efter mening. Vi förhandlar tillsammans fram en mening om olika situationer. Kanske syftar citatet på att när vi människor väl börjat skapa mening tillsammans är det svårt att sluta, det krävs att vi slutar se varandra för att vi ska kunna tänka och skapa mening själva. Frågan är; vill vi det då? Kan frihet komma i flersamhet? Ofta är jag skeptisk men ibland så hoppas jag.
Ljusa tider
Tror du på horoskop? När jag bodde på vildanden och varje dag cyklade till sol (språk och litt.vet. center i Lund) passerade jag alltid samma City-utdelande tjej varje morgon. Då läste jag City (horoskop delen) varje morgon, mest för att jag tyckte synd om henne som var tvungen att stå där och dela ut en skittidning.
Jag tror inte på horoskop men det är kul när de mot alla förmodan slår in… Jag har inte läst mitt horoskop på länge men av någon anledning fick jag mitt österländska horoskop läst igår. Och det sa, mörkret är fortfarande kvar... Gisses – tänkte jag, viken tur att jag inte tror på det.
Hur som helst, skit i det där nu för den ljusa tiden är i högsta grad här och ännu mer på väg i rasande fart mot Lund! Jag har nämligen blivit ”Tant Linda”. Inte tantig som vi skämtar om i skolan ibland att vi är trötta, bakis i två dagar, stickar ;), dricker med motta (önsketänkande) och pensionssparar (jag har fan blivit bombarderad de senaste dagarna…). Nej, jag har (inte än men snart) mött mannen i mitt liv (sorry al you others) lilla Melvin som föddes den 1 februari (en till i skaran). Alltså en av mina närmsta vänner fick barn!
Det är häftigt att inse att bilden som man får på mms inte är dockan vi lekte med när vi var små sittandes i vårt hemma gjorda tält av filtar och stolar utan en riktig bebis som de gjort tillsammans. Samtidigt känner jag mig lite gammal men ändå ung… jagvetinte… Men Grattis iallafall! Han finns på www.fodda.nu. Fruktansvärt söt med tanke på att han legat i en slemklump i 9 månader och sedan tryckts ut ur ett 10 cm stort hål… J Sådana föräldrar sådana barn!!
får man "göraslut" på facebook?
Hur är det, får man "göra slut" med folk på facebook?
Om jag lägger upp en person som friend på facebook, och om de inte lever upp till mina förväntningar är det ok att göra slut med dem då? Jag har ca 250 friends, ett tag hade jag nog koll, men när folk började prata om facebook och jag inte mindes att jag var friends med dem då började jag tänka om.
Om du också har facebook, så kom igen nu, erkänn, känner du verkligen alla på din lista? Jag skulle nog kunna säga att jag "känner till" alla iallafall, och jag drar gränsen vid folk jag iallafall har träffat en gång live för vilka jag lägger till. Jag har till och med tackat nej till vänförfrågningar med motivationen att jag antingen inte har en susning om vem personen är eller om det är en person jag, rent ut sagt, avskyr eller tycker jävligt illa om.
Den sista är värd att diskutera lite närmare för detta fascinerar mig. Hur kan det komma sig att någon i hela denna värld lägger till en person, alltså ansöker om ”friendship” när man i verkligheten, om man skulle mötas på gatan antagligen skulle i ren panik springa över på andrasidan, alternativt, kasta sig in i närmsta trappuppgång/ butik/ what ever, låtsas som om man inte såg dem, kanske spotta efter dem eller, men det är sista utvägen hoppas jag (detta är bra om man möts i en butik) säga hej, låtsas som inget och försiktigt smyga ner något i personens väska utan att den såg det och se till att de blev gripna för snatteri…
Ja du hajjar, man gillar varandra, och här kommer min poäng. Om jag rent av avskyr en människa måste det väl för helvete vara ömsesidigt. Hälsar man inte i verkligheten behöver man för fan inte vara kompisar på facebook?
Så de som redan finns på friends- lista? Är det ok att bara plocka bort personer som man inte pratar med, eller rent av ser skymten av längre? Och om detta är ok, vilket jag är lite skeptisk till. Hur skulle det vara att ta bort släktingar, eller att tacka nej till släktingar på facebook?
Jag har tackat nej till några personer som jag inte gärna outar här med namn och grejjer men det handlar om personer jag aldrig sett, inte har några gemensamma vänner med och som är rent av fula. Ex-pojkvänn som av någon andledning trodde att jag ville vara vän med honom trots att han bedrog mig och sedan sa att det inte räknades. Och en ex-kompis som ljög och hittade på lögner om mig till mitt ex (som inte slampade runt) för att hon var svartsjuk. Ps! Det var hon som slampade runt! ;) Lucky her, I am a lady! Du som läser detta är säkerligen intelligent nog att förstå varför jag inte ville att dessa personer skulle kunna stoltsera med mitt namn på sin friend-lista eller varför jag skulle vilja ha deras snokande blickar i mitt fotoalbum.
sätter mig i fotöljen en stund...
dörrar som kanske borde förbli stängda
Vissa dörrar ska man behålla stängda. Men ett problem jag har är att jag har jävligt svårt att låta dörrar förbli stängda. Jag är nyfiken av naturen och det är inget jag kan göra mycket åt. Ibland försöker jag men då blir jag så djupt frustrerad att jag inte kan koncentrera mig på något annat.
Dörren jag pratar om är den jag i skräck blandad panik stängde bakom mig september 2002. Jag kom hem från en hel galen tid i Genève som Au-pair. Jag var 20 år och hade lämnat varje liten gnutta energi och självrespekt kvar i Genève och speciellt i en liten by som heter Nyon.
Idag, långt från den 20 åring som då kom hem från sitt livs äventyr, sitter jag 26 åringen och reflekterar över hur hon kände då och hur hon mådde då. Idag har jag nått bra mycket längre än jag någonsin förväntade av henne den 20 åriga Linda, i både studieresultat, socialt och så är jag ju vuxen det är alltid en fördel. Jag vill inte komma på sidospår här men ibland undrar jag varför vi sätter barn till världen när det egentligen är ett helvete att vara barn men det får bli ett annat blogginlägg.
Så varför vill den vuxna Linda öppna den där dörren som stängdes för alla de där år sen? Frågan består och kanske jag får svar en dag, snart hoppas jag för jag är definitivt den otåliga typen.
