Underbart är kärleken men...
underbara bakis dag...
idag är det jobbigare...
Med blött hår och torra ögon!
Men trots att jag sedan fick använda svinto för att skrubba bort eye-linern från fejjan i förmiddags när jag ”släpat” mig själv hem från ”efterfesten”. Så blev helgen väldigt lyckad. Familjen åker nämligen till Teneriffa den 21 december över jul och är hemma lagom till nyår. Så härligt, det enda som möjligtvis kan vara piss är att jag måste vara i Sverige över nyår, det är inte något jag ser framemot en singelnyårsafton med alla kära par... Uch jag vill spy! Nej jag är inte bitter.
Nu – söndagsstek hos mamma och pappa
fans, helvetes jävla skit!!
Jag har väl ett visst ansvar som (nästan i alla fall) vuxen att föregå med gott exempel, jag tänker när det gäller yngre släktingar och så, och inte ringa eller smsa men fan, nu gjorde jag det, jag smsade. Dessutom så ringde jag också men inte av meningen och la på direkt… fan fan… (har jag sagt fan??). Jag är ett barn!! Hur svårt ska det vara, jag lyckades ju sluta röka, hur svårt ska det vara att sluta upp med det här tramset och bara klippa av alla band?!!
Jag måste pränta in i mtt huvud att han inte bryr sig… då kanske jag kan bli arg istället. Men jag är ju inte det… bara besviken och ledsen.
jävla skit!!
Vardag.
Huu… kallt! Det har blivit allt för kallt ute! Jag promenerade en timme in till stan idag. I regnet! Det var riktigt skönt! Det ska bli till en vana tror jag. Jag läste en gång att det tar 21 dagar att skaffar sig en dålig vana, då borde det ta lika lång tid att skaffa sig en god. Så, en promenad i morgon också, det borde i alla fall vara början på en god vana.
Btw, jag hade bra hörsel, normal men sämre på vänster. Så om man ska hålla hemligheter så gör det till vänster om mig. ;)
Idag vill jag tacka för nya goda vänner och gamla som överaskar!
Tiden går, Godnatt!!
En bomb har exploderat
Det ser ut som en mindre bomb har exploderat här hemma. Men det är svårt att motiveras att städa, det är enklare att bara skuffa undan och blunda för det. Helgen har varit smått banal. Jag har sovit hela dagarna och på kvällen har jag krupit ur mitt skal, om än motsträvigt, för att bli superkvinnan. Superkvinnan det är hon som ser till att jag överlever just nu, lagar mat och tvingar mig att äta trots att jag inte är hungrig och bara mår illa. Hon har ett större perspektiv på vad som händer, hon säger att det ska gå över och att jag ska bli lycklig en dag och att jag inte mer ska må illa. Jag har svårt att tro henne men jag är tyst och gör som hon säger.
Jag ersätter mitt beroende av honom med facebook och msn, trots att det bara får mig att tänka ännu mer, självplågeri kallas det. Kanske det har hänt dig? Jag gör så alltid men denna gången är saker något annorlunda såklart, det är det ju alltid.
Men så kommer superkvinnan och bokar in på mig på hörselkontroller och fester medan jag tänker NEJ, jag vill inte, jag vill bara sova. Kanske är det bra att uppehålla tankarna med annat men jag vet inte! De skulle ju inte blivit såhär!
tack för min familj
tack för mina djur
tack för min styrka
tack för mitt fina hem
tack för skratten i helgen
Jag drömmer om att skriva en bok
Jag drömmer om att leva i ett lyckligt förhållande och känna trygghet i framtiden.
och jag tycker att jag har det jobbigt!
På väg hem från stan i natt kl 03.01 mötte jag ett gäng människor. Jag blir förvånad ibland över människor omkring mig, över deras blindhet, feghet och deras jävla rädsla att säga ifrån. På bussen sitter en kille, han säger till mig på engelska vilken fin frisyr jag har. Tack säger jag och tänker inte mer på det. Jag hör killen prata om någon annan på bussen, men jag fattar inte vem. Men det gör sig snart klart. En idiot bakom mig börjar snacka om "den där bögen" och jag vänder mig om. Jag vet faktiskt inte vad som händer men jag blir så arg och börjar tjafsa med homofobkillen. Jag upptäkte att jag var arg som ett bi och tillslut börjar homofobkillens kompis be om ursäkt för honom och jag bli ännu argare.
I nuläget när jag sitter hemma och utanför bussen så bara undrar jag varför ingen annan än jag på bussen reagerade. Efteråt hörde jag från hans vän som tydligen var svensk, säga tack för att du försvarade honom. Och jag kan ärligt talat förstå hans vänner som inte pallade försvara, för varför ska någon behöva försvara ngt som inte är bevisats som bara är en fördom... och det som jag tyckte var det värsta av allt var att killen från USA sa, jag trodde att människorna i Sverige skulle vara annorlunda. och ärligt talat. Det trodde jag me!
better late then never!
så, då sitter jag här (igen). Ja precis som när det är roligare att läsa om speciella händelser eller om andras tragedier eller andra tokigheter, istället för vardagliga saker som att någon glömt vattna blommorna, glömma stänga av kaffe bryggaren eller liknande tråkiga händelser. Föresten så hände det idag, att kaffe bryggaren var på när jag kom hem på kvällen alltså. Hur som helst vill ingen läsa om trist vardagliga saker som alla gör hela tiden och som man inte vill påminnas av, det ger min ångest! Det är kanske därför jag så sällan uppdaterar denna blogg, jag vill inte ge mig själv någon extra ångest, genom att sprida mina obetydliga tankar om tandkrämer eller trosor som skär in i häcken hela dagarna. Det är ingen konst att lyckas tråka ut människor. Konsten borde vara att tråka ut dem till max men samtidigt få dem att känna sig tvingade att läsa färdigt.
Just nu, i skrivandets stund (som man skriver), använder jag ett typsnitt som heter Handwriting – Dakota, det ger mig en skönare känsla. Jag kan behöva vilken jävla skön känsla som helst i denna stund. ”Min kropp har slutat andas”, så sa min klasskamrat till mig idag, lite så känns det fast jag ändå kan andas. Så jag passar på att blogga! (innan det är för sent). Det känns som om jag ständigt försöker hindra min kropp från att explodera inåt.
