Jag gammal??
Rysningar uppför ryggen... Nej inte jag väl, jag är en tjej i mina bästa år!! Faktisk har jag ett tag nu känt mig tillfreds med min ålder och min plats i livet. Självklart vill man alltid ha mer än det man har, men jag har varit ganska nöjd överlag tycker jag!
Men så upptäcker jag att trots min belåtenhet så börjar jag, nej jag törs inte säga det, äldre... jag blir äldre och FAN mognare... Mogen på ett sånt där obehagligt vis, inte som att man kan röka utan att någon höjer ögonbrynen eller att man själv tycker att man är mogen för det i alla fall, eller att det inte längre är pinsamt att handla tamponger, och när bindor numera tom är värre för att du i in enfalld inbillar dig att folk ska tro att du är inkontinent eller nått.... (jag vet att det är korkat!!!). I alla fall härligt/självständigt mogen. Men nej nu längtar jag efter annat än att få mens (10 år), hångla en fredagskväll på banken (17-23) eller efter en nice fylla (17-25).
Nej nu jag längtar efter söndagsmornar utan huvudvärk, en full kyl, ett hus, ett körkort (jag vet det är pinsamt), en sambo, en städad lägenhet, långa middagar med vänner och vin och den inre klockan tickar öronbedövande... Fy det är obehagligt att säga rakt ut att jag vill vara trygg... det har jag aldrig velat förut.
Usch ja, men nu sitter jag här med öronproppar för att tona ut klockan inom mig, för det passar inte nu, jag måste plugga...
