min hemliga älskare (inte så hemlig längre)
Min dator är en han, vissa killar döper sina könsorgan (varför vet jag inte) jag har träffat få tjejer som gör det på samma sätt men klart det förekommer. Jag har inte döpt min dator men jag vet att det är en kille.
Jag skulle kunna säga att han är min bästa vän. Jag använder honom varje dag, jag till och med längtar efter honom när jag är i skolan om dagarna – han är ju så mycket bättre än alla andra datorer i skolan och så är han så mycket snyggare. Och smidigare, vad ska man sitta i datorsalar med andra studenter (som är ruskigt lika gymnasieelever) och slåss om utrymme. Logga in, personliga inställningar… ja du kan tänka dig, det tar bara onödig tid. Min dator, han känner ju mig redan och vet hur jag vill ha det.
Det handlar inte så mycket om att han lyssnar på mig när jag behöver prata av mig, klart jag kan ju skriva av mig men han ger inte någon direkt respons på det jag skriver. Men däremot så låter han mig hållas, han låter mig göra som jag vill och dömer mig inte när jag skriver något opassande eller om jag gör något han misstycker över, för han tycker inget alls. Han låter mig ta det som jag behöver från honom och han ger mig det gärna utan förbehåll. När jag har tagit hand om och gett honom kärlek, när jag uppdaterat hårdvaror och mjukvaror (allt vad det heter), inte dissar han mig då. Nej har startar lugnt och sansat och tacksamt låter han mig fortsätta med det jag höll på med. Han spelar inga spel eller svårflörtad, jag behöver aldrig fundera över om jag ska höra av mig eller om jag ska hålla igen. Han accepterar mig precis som jag är, trots att jag ibland – vissa dagar kan var intensiv som få och vissa, inte ens öppnar locket på honom. Han behöver inget namn för han är den ultimata killen med stort K!
