och jag tycker att jag har det jobbigt!
På väg hem från stan i natt kl 03.01 mötte jag ett gäng människor. Jag blir förvånad ibland över människor omkring mig, över deras blindhet, feghet och deras jävla rädsla att säga ifrån. På bussen sitter en kille, han säger till mig på engelska vilken fin frisyr jag har. Tack säger jag och tänker inte mer på det. Jag hör killen prata om någon annan på bussen, men jag fattar inte vem. Men det gör sig snart klart. En idiot bakom mig börjar snacka om "den där bögen" och jag vänder mig om. Jag vet faktiskt inte vad som händer men jag blir så arg och börjar tjafsa med homofobkillen. Jag upptäkte att jag var arg som ett bi och tillslut börjar homofobkillens kompis be om ursäkt för honom och jag bli ännu argare.
I nuläget när jag sitter hemma och utanför bussen så bara undrar jag varför ingen annan än jag på bussen reagerade. Efteråt hörde jag från hans vän som tydligen var svensk, säga tack för att du försvarade honom. Och jag kan ärligt talat förstå hans vänner som inte pallade försvara, för varför ska någon behöva försvara ngt som inte är bevisats som bara är en fördom... och det som jag tyckte var det värsta av allt var att killen från USA sa, jag trodde att människorna i Sverige skulle vara annorlunda. och ärligt talat. Det trodde jag me!
