Ilda – den något arga bloggen

Så till den milda grad att jag inte kan somna trots att jag är trött. Så jag smög upp igen och sitter nu i köket och har just fört över semesterbilderna från digitalkameran till datorn. Det är lätt att underskatta familjen eftersom de är de första som jag och säkert andra med mig tar förgivet. De är de sista som vi egentligen ska utgå från att de finns där i alla väder. Jag har just kommit hem ifrån en vecka på Teneriffa med familjen B. Ja det är så vi kallar oss. Nördigt – jag vet, men det gör liksom inget för vi är nördiga och roliga! Vi gör ständigt bort oss men vi gör det allihop därför blir det kul. Jag ska sluta skämmas för att vi alltid är de som skrattar högst och märks överallt. Att vi skrattar åt de tråkigaste skämten eller att vi alltid går vilse för att ”nån” är bombsäker att det är rätt väg, och jag ska skita i att ”nån” alltid ska krydda information (som alla redan hört) lite extra och lägga i sina egna slutsatser som vi andra inte viste hur det låg till. Jag ska skratta hjärtligt när någon av oss köper massa öl som visar sig vara noll % och jag ska vara tacksam för att jag inte är den enda som har min humor. Ja, man kan alltid drömma va?! Kanske jag inte alltid kan vara glad och tacksam eller uppskatta att släpa resväskor 5km´s omväg i 25°C eller att ölen man köpte smakar diskmedel. Men jag ska försöka.

För i slutändan är familjen det som är det viktigaste som jag har. Dessutom, och det som gör det så gött att vara vuxen är att man kan inkludera vänner i familjen också och de är en annan femma. Ska man höra de berättelserna får man följa med på glöggfest i Kristianstad. Där kommer det alldra heligaste upp och utan skrupler.

Min dator är en han, vissa killar döper sina könsorgan (varför vet jag inte) jag har träffat få tjejer som gör det på samma sätt men klart det förekommer. Jag har inte döpt min dator men jag vet att det är en kille.

Jag skulle kunna säga att han är min bästa vän. Jag använder honom varje dag, jag till och med längtar efter honom när jag är i skolan om dagarna – han är ju så mycket bättre än alla andra datorer i skolan och så är han så mycket snyggare. Och smidigare, vad ska man sitta i datorsalar med andra studenter (som är ruskigt lika gymnasieelever) och slåss om utrymme. Logga in, personliga inställningar… ja du kan tänka dig, det tar bara onödig tid. Min dator, han känner ju mig redan och vet hur jag vill ha det.

Det handlar inte så mycket om att han lyssnar på mig när jag behöver prata av mig, klart jag kan ju skriva av mig men han ger inte någon direkt respons på det jag skriver. Men däremot så låter han mig hållas, han låter mig göra som jag vill och dömer mig inte när jag skriver något opassande eller om jag gör något han misstycker över, för han tycker inget alls. Han låter mig ta det som jag behöver från honom och han ger mig det gärna utan förbehåll. När jag har tagit hand om och gett honom kärlek, när jag uppdaterat hårdvaror och mjukvaror (allt vad det heter), inte dissar han mig då. Nej har startar lugnt och sansat och tacksamt låter han mig fortsätta med det jag höll på med. Han spelar inga spel eller svårflörtad, jag behöver aldrig fundera över om jag ska höra av mig eller om jag ska hålla igen. Han accepterar mig precis som jag är, trots att jag ibland – vissa dagar kan var intensiv som få och vissa, inte ens öppnar locket på honom.  Han behöver inget namn för han är den ultimata killen med stort K!

Saker som gäller när de skrivs, men inte längre! De är alldeles för många!

Nu är jag helt slut efter en galet bra dag! Springa utan skor i skolan, skriva sjukt bra tal och somna riktigt sent. Kan det vara bättre? Ja, klart om Adlibris inte jäklades.... godnatt

Någon ligger med ena tassen på datorn, det är svårare att skriva då men åandrasidan så mycket mer känsla i orden. Vi är en rolig liten familj jag och katterna vi tycker om varandra väldigt mycket. Jag var borta från skolan idag, första gången på väldigt länge utan att egentligen vara jätte sjuk. Mådde inte så bra men sjuk var jag knappast, förlåt fröken! Jag kan inte lova att det aldrig händer igen men kommer att lova ändå. Jag lovar! Tiden går och jag insåg idag att jag tappat räkningen på hur lång tid som gått, kanske inte så mycket att jag tappat räkningen mer än att jag slutade räkna. När jag slutade var jag på fem dagar, det betyder nog inte att jag inte älskade utan bara att det var rätt att gå vidare.