Ilda – den något arga bloggen

Jag hittade denna artikel och en tanke som gnagt mig länge kom upp igen. Hanna Fridén skriver om hur vi tjejer borde i större grad reagera, anmäla och säga ifrån till killar som tafsar eller fäller sexistiska och sexuella kommentarer. Jag är helt med på noterna om att vi måste säga ifrån. Även om jag aldrig varit med om att bli indragen på en toalett och har blivit tafsad på kan jag komma ihåg flera incidenter där jag varit illa tillmods och där jag egentligen skulle vilja säga NEJ, DRA ÅT HELVETE DITT JÄVLA PERVO, men istället har en röst i mott huvud sagt; var snäll och trevlig, och det enda jag får ur mig är tack men nej tack.  Detta hjälper såklart inte så jag försöker med; jag har pojkvän, ett standard svar som också gör mig rasande att jag måste ta till, eftersom det inte räcker med att jag inte vill ligga med honom jag måste då ligga med någon annan… Men detta hjälper såklart inte de heller eftersom personen i fråga har NADA respekt för mig så varför skulle han ha det för en presumtiv pojkvän, som han dessutom aldrig kommer att träffa?

Men det som jag undrar är vart går gränsen? Går den vid att bli indragen på toa och tafsad på eller vid en hand på rumpan eller går den  redan vid en hand som inte släpps och att inte komma undan eller bli lämnad ifred när man säger ”Nej du får inte mitt nummer’” utan att skrika? Jag tycker inte att det ska krävas att man skriker eller puttar bort.