TID

Då var klockan ”mitt i natten igen” då. Jag undrar var tiden tar vägen.  Ibland iallafall, sen andra dagar känns det som det aldrig blir ny dag. Sådana dagar när man tittar på klockan och inser att hon bara är 17 och det kändes som 21 filmen skulle närma sig sitt slut. Men vad är det som bestämmer vilken av dagarna det ska bli? En lång eller en kort? Jag antar att det är helt upp till mig egentligen men jag tycker inte att det skulle vara upp till mig, hur som helst verkar det ju inte som om jag kan hantera det ansvaret ändå. Sover sent om jag inte måste upp, är vaken sent även om jag måste upp tidigt. Har ingen karaktär när det gäller sovtider eller vakentider.

 

Tydligen är det min pappas fel, jo det sa mamma när vi var på semester nu i julas.  Hon har visst försökt att lära oss att man somnar vid en viss tid när man är liten och på det sättet få oss in i en rytm och en god vana, däremot var pappa inte lika hej på iden. SÅ det är pappas fel. Undra om det är för att han är exakt lika dan? Uppe sent och sover om han inte måste vakna.

 

Det var nog en av anledningarna till att jag blev singel nu senast, mina sovrutiner. Det och en massa annat så klart! Gammal mat i kylskåpet, grus på golvet, diverse leksaker som låg mer eller mindre framme, disk… heh, ja och så var det ju kärleken såklart, den som faktiskt försvann. Det vanliga antar jag.

 

Jag önskar att jag hade en poäng med allt det här dravlet men poängen är väl att det är svårt att ändra sig om man själv vill, ännu svårare om någon annan vill. Därför tänkte jag; varför ändra sig? Varför inte ta alla de egenskaperna som är jag (jag har fler som också är rätt positiva faktiskt). Acceptera dem för vad de är och kanske rent av gilla dem lite för att det är jag (charmig som jag är) och sedan maxa dem allihopa en sådär 100%. Bara för att riktigt göra mig säker på att dem riktigt märks av. På detta viset går ingen miste om vem jag egentligen är! – Dum i huvudet, eller hur var det?! (i positiv bemärkelse alltså).

 

Ps! Endast jag får kalla mig dum i huvudet, även om det är positivt menat! Ds!

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0