Ilda – den något arga bloggen

En av mina många personligheter

Ett första fotspår

Vem är Ilda då? Just nu är hon ett knippe garnbollar och en fet psykologitenta, och kanske är det den största anledningen till att denna blogg föddes just idag. Det är högst troligt att det är så, för det har länge funnits en tanke med mig, om att starta denna blogg. Inte nödvändigts Ildas.blogg men något slags forum där jag kan, och Ilda förståss, uttrycka det som känns för stunden. För det är så jag ser på bloggandet, som en kanal där jag kan få utlopp för det som finns i nuet vare sig det är lycka eller rädsla, det kan vara vad för något som helst.

Så vem Ilda är, kan endast förklaras av det som händer i hennes liv, hur hon känner och det som du finner här. Alltså kan du alldrig riktigt veta vem hon är, inte ens hon själv känner till allt. Men av det som du läser om här kan du göra din egen bild av Ilda. Inte sagt att det är den sanna bilden men å andra sidan, vad spelar det för roll om hundra år.

Kul att du börjat blogga igen, Linda. Jag är också förtjust i alteregon. Ett litet tag hade jag en blogg som hette Eskil. Hoppas du orkar med blogg.se som leverantör, jag gav upp efter ett tag.

Det var kul att se dig igen! Vi får ta en syeriåterförening snart tycker jag. Men nu ska jag åka lite skidor först.
Klem!

Kul att få en första kommentar, ja jag tröttnade oxå på blogg.se för ett tagsedan, men precis som det ska vara så glömmer människan det onda... dvs jag är "hocked" igen, men med andra motiv än förut. Vilket nog mest tyder på en positiv utveckling för min del :)

Kram på dig